Deduafolket

By 2 mars, 2016Nyheter

Dedua ligger i bergen på Huonhalvön i Morobeprovinsen i Papua Nya Guinea. De 6000 som bor i

deduaområdet är i mångt och mycket självhushållande jordbrukare. Sina hus bygger de av

handskrädda bräder från skogen och taken täcks av plattor av breda bambublad. En öppen eldstad

mitt i huset ger dem värme och där kokar de sin mat.

Luthersk mission startade missionsarbete i grannspråket Kâte i slutet av 1800-talet. Därifrån började

man för hundra år sen att evangelisera Dedua.

Dedua vaknar

När bibelöversättningsprojektet kom i gång 1985 flyttade folkets modersmål dedua så sakta in i

kyrkan. Efter att alfabetet utarbetats startade vi en modersmålsskola för barnen i alla 20

deduabyarna. Deduaborna fick ett lyft i sin identitet som folkgrupp då de insåg att dedua är

användbart i både kyrka och skola. Det blev status att höra till deduafolket. Folket där sjunger mycket

och får andliga sånger och melodier av den Helige Ande. Så det blev naturligt att samla sångerna i

sångböcker. Detta styrkte än mer deras självkänsla eftersom deras egna alster kom i tryck och

författarna kunde se sina namn under sångerna som de hade varit de första att sjunga.

Tack till hemmafronten

Sedan blev det många år av översättning. Vi är så tacksamma för hemmafronten där ett 17-tal

församlingar och mindre grupper varit engagerade ekonomiskt och i förbön för projektet, en del har

berättat för oss att de ber för oss varje dag!

Medarbetare

I Dedua var deduaborna med och jobbade i alla faser, alla högt värderade medarbetare. Speciellt för

att de alltid har visat en stor villighet att vara med och få fram Bibeln på sitt eget språk. Bland dem

kan Elsie nämnas som kom med i projektet som tonåring och som blev tränad av oss. Hon gjorde

första översättningsomgången av Nya testamentet och Psaltaren, ett jättearbete. Jenita kom också

till oss som tonåring. Hennes pappa började på eget initiativ översätta böcker ur Gamla testament

från kyrkospråket Kâte och skrev översättningen i skrivböcker. Något år efter pappans död kom

Jenita och hennes första uppgift blev helt naturligt att skriva in sin fars arbete (en hög trave av

skrivböcker) i översättningsprogrammet Paratext. Hon blev inspirerad av uppgiften och blev under

arbetets gång själv översättare och fortsatte sin fars arbete. Sen var det Guba som var med mig då

jag gick igenom alla böckerna i Nya testamentet sista omgång. Vidare jobbade Bomac med mig och

han var med och kontrollerade Nya testamentet och översatte flera böcker i Gamla testamentet

tillsammans med mig.

Bibellärarna

Från 2011 startade vi en bibellärarkurs för att få de då unga ombord innan vi skulle lämna Dedua för

gott och flytta tillbaka till Sverige. Det blev åtta kursveckor med intensivundervisning och prov och

sedan bibelläsning och bibelkorrespondensarbete och praktik hemma i byarna mellan kursveckorna. I

det sammanhanget fick gudsordet forma de unga och intresset väcktes hos dem att undervisa från

Bibeln i sina hembyar.

Några av dem har nu blivit ivriga förespråkare för att de återstående 26 böckerna ska översättas. Så

de har varit i kontakt med det nationella bibelöversättningssällskapet BTA och förbereder ungt

deduafolk för att utbildas i översättningskurser som erbjuds. Folket har också gett offergåvor som nu

finns som grundplåt för dem som ska utbildas. Nu finns Nya testamentet och 13 böcker från Gamla

testamentet i folkets händer. I varje hem finns också en ljudbibel, eller flera, som innehåller Första

Mosebok och Nya testamentet.

Stadsborna

Deduafolket som bor i kuststaden Lae kom tillsammans med oss och då vi hade rapporterat för dem

och hur långt vi kommit reste sig en talesman och summerade läget så här: ”Nu har Sune berättat att

det finns så många böcker kvar i Gamla testamentet att översätta. Det måste bli vår uppgift. Låt oss

samla våra krafter och göra det!” Så tog de över ansvaret.

De fortsätter

När vi lämnade Dedua i september förra året kom också våra hus till nytta. Det större kontoret som

kan användas om klassrum är nu kontor för deduaskolornas lärare, de unga bibellärarna, och

bibelöversättarna. Det mindre kontoret blev byns och deduakyrkans kontor, i båda kontoren finns

skrivbordsutrymme och ström från solpaneler för dem som vill jobba med dator. Vårt bostadshus i

byn, det enda i byn som har elektriskt ljus, har blivit ett läxläsningshus för skolbarnen och syhus för

kvinnorna samt bybibliotek. Så fick vi lämna över allt och deduaborna vill nu själva fortsätta vidare.

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com