Folk&Språk startade för 50 år sedan

By 1 februari, 2021Nyheter

1969 kom en bibelöversättare från Wycliffe till Göteborg och berättade att det fanns många tusentals språk utan någon bibelöversättning. Gunilla Andersson samt Sören och Britten Årsjö hörde honom och blev gripna. På vintern översatte Gunilla en informationsbroschyr och det kan räknas som starten för Folk&Språk. Det skulle ha varit ett pampigt 50-årsfirande i samband med årsmötet men pandemin kom emellan.

Redan sommaren 1970 reste Gunilla över till Wycliffes center i England för att hjälpa till i köket. Nästa sommar var hon tillbaka igen, då tillsammans med bland andra Sören och Britten Årsjö, för att gå en grundkurs i språkvetenskap.

Hemma i Sverige igen startade de Wycliffe Sverige, som numera heter Folk&Språk. Kontoret hade Gunilla i en kartong under sängen i sovrummet i Örebro. Årsjös reste runt i landet och informerade. De första åren jobbade Gunilla på deltid som sjuksköterska, men efter tre-fyra år hann hon inte med det längre. Först efter sju år kunde Wycliffes svenska styrelse ge henne en anställning.

– Jag överlevde ändå. Har man inga pengar köper man inget – och äter heller inte så mycket, sa hon lite klurigt till mig när jag intervjuade henne för några år sedan.

Efter elva år överlämnade hon ansvaret. Då hade redan 20 svenskar rest ut med Wycliffe. Själv flyttade hon till England där hon under många år var ansvarig för fonetik-undervisningen på Wycliffe-centret. Efter pensioneringen flyttade hon så småningom hem till Örebro igen där hon tyvärr avled för några år sedan.

Gunilla administrerade, inspirerade och undervisade, men gav sig aldrig ut på fältet som översättare. Det gjorde däremot Årsjös. Redan när de avslutat sin teologiska och lingvistiska utbildning 1972 flyttade de till Papua Nya Guinea. Hur deras liv som bibelöversättare kom att bli skriver de själva om i en annan artikel i denna tidning.

– Min man och jag var med på invigningen av ama-översättningen på Papua Nya Guinea som Årsjös gjort. Det var min största upplevelse som missionsföreståndare, berättar Mildred Fagerström som var svensk Wycliffe-ledare mellan 1985 och 2000, med en paus på två år.

Under sin tid hann hon även med invigningen av NT på pulaar-språket i Senegal, som Gunnel och Douglas (från Nordirland) Anderson arbetat med.

– När kontoret, efter Gunillas tid, flyttade till Stockholm fick vi många nya kontakter och vi blev också invalda i Sveriges Missionsråd, berättar Mildred vidare. När hon ska sammanfatta sin tid som missionsföreståndare är det människorna hon minns.

– Mötet med människor ute på de olika fälten, deras överlåtelse i arbetet trots tuffa utmaningar. Gemenskapen i den globala Wycliffe-familjen på konferenser. En helt fantastisk tid som jag tackar Gud att jag fick vara med om. Guds Ord på det egna språket är oslagbart!

1999 tog SIL och Wycliffe beslut om Vision 2025 (att alla folk med behov skulle ha en påbörjad översättning senast 2025). Det fick en avgörande betydelse även för Sverige om att snabbare komma igång med fler språk.

Det gjorde att Per Kronlid som tog över som missionsföreståndare år 2000 fick vara med om en

expansiv period under sina tio år. Omsättningen ökade från några miljoner till elva miljoner per år.

– Jag började på deltid, samtidigt som jag fortsatte med språkarbetet i Nordafrika där vi hade bott tidigare. Men snart behövdes jag på heltid och vi anställde ytterligare personal. Expansionen skedde med mycket stöd från Sida genom Svenska Missionsrådet och ökat stöd från kyrkor och enskilda, berättar han.

Per Kronlid berättar att han inspirerades och utmanades av Läkarmissionens direktor Allan Karlsson att ännu bättre ta vara på de fördelar Wycliffe hade med ett nätverk av ansvarsfulla organisationer utöver världen.

Vi började arbeta bland fler folkgrupper med mer språkbaserade utvecklingsprojekt. Samtidigt fortsatte vi med bibelöversättningsprojekt, och det gjorde att vi hade engagemang i ett 100-tal språk, fortsätter Per.

Allt mer av arbetet utomlands gjordes nu under nationella systerorganisationers ledning, som ansvarade för projekt och tog emot svenska medarbetare. Det var också under denna tid som man bytte namn till Folk&Språk för att lättare kunna söka stöd från allmänheten, och i samband med tsunamin 2004 kunde man bidra med nödhjälp genom partners i olika länder.

Därefter tog Helena Engkvist över ledarskapet, direkt hemkommen från Papua Nya Guinea. Under hennes tid stärktes styrelsearbetet, arbetsrutiner och ekonomirapportering förbättrades och hon engagerades också en del internationellt för att dela med sig av sin erfarenhet. Nu är det Mats-Jan Söderberg som håller i rodret och nu har man åter lagt betoningen på att man är en bibelöversättningsorganisation. Kontorets flytt till Uppsala har också medfört att många fler frivilliga krafter har engagerats.

Papau Nya Guinea kom att bli ett land dit många svenskar reste ut som översättare ”på livstid”. Varenda stam hade sitt eget talspråk och några skriftspråk fanns knappt så behovet var enormt. Sören och Britten Årsjö har sett till att först ama-folket och sedan konai-folket har fått Bibeln på sina modersmål. Sune och Britt Ceder har arbetat bland dedua-folket, Leif och Helena Engkvist bland salakahadifolket, Eivor och Stellan Lindrud bland kol-folket och Lisbeth Fritzell bland ramoaainafolket. Av dem är det bara Lisbeth Fritzell som fortfarande är kvar på Papua Nya Guinea. Nu jobbar hon som konsult i ett flerspråksprojekt med bland annat fanamaketspråket, som skulle ha haft invigning av sitt Nya testamentet i våras men det fick liksom vårt 50-årsfirande skjutas upp. Dessutom har döva Nathalie Simonsson arbetat med att ge de döva i landet ett teckenspråk.

Det har funnits, och finns fortfarande, svenskar på andra håll i världen också. En del har jobbat med förberedande språkanalyser, ordböcker, grammatik, alfabetisering och annat som behövs innan man kan börja översätta Bibeln.

Andra har varit med om hela processen fram till en översättning av Nya Testamentet. Gunnel och Douglas (från Nordirland) Andersson har vi redan nämnt, de var klara 1996. Gerd och Urs (från Schweiz) Ernst översatte Nya testamentet till kako-språket i Kamerun vilket invigdes 2000. Susanne och Kari (från Finland) Valkama arbetade med duri-språket i Sydostasien och var klara 2005. Numera bor de i Finland och arbetar på distans med Gamla testamentet och Susanne också som konsult för andra översättningar.

Ifè-språket i Togo invigde sin översättning 2009. Hélène Boëthius var med i projektet från början och

Folk&Språk har stött olika projekt bland ifé-folket genom åren. Även Hélène har fortsatt att jobba med ifé-folket genom organisationen ALEF. I grannlandet Senegal invigde man 2012 noon-bibeln, som Maria och Heikki Soukka arbetat med och bara någon månad innan hela världen stängde ner i vintras hölls den högtidliga invigningen av Nya testamentet på nyungwe i Mocambique, där Mikael och Jeni (från USA) Bister arbetat i över 20 år.

Missionsföreståndare/ledare genom åren:

1970-1981 Gunilla Andersson

1981-1985 Rune Cederholm

1985-1991 Mildred Fagerström

1991-1993 Aat Pakvis

1993-2000 Mildred Fagerström

2000-2010 Per Kronlid

2010-2015 Helena Engkvist

2015-2016 Reine Toth

2016- Mats-Jan Söderberg

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com