Att detta globala fascinerande arbete har gett ett sådant fantastiskt resultat beror i stor utsträckning på de tålmodiga, uthålliga missionsarbetarna.
Jag har varit engagerad i missionsarbete i närmare 35 år. Och efter pensioneringen vid Ljus i Öster 2009 har jag läst och lyssnat på mängder av missionsrapporter om läget i världen. Knappast någon rapportering har gett mig en större glädje än den vi kunde läsa i förra Folk&Språks tidning, nr 4 2025. Att i augusti återstod bara 544 av världens 7 396 levande språk att påbörja en bibelöversättning för. För 25 år sedan var det över 5 000 språk som väntade.
Några med mig minns den missionskonferens som Ljus i Öster anordnade i Bjursås augusti 1970 då 250 ungdomar från 16 länder samlades. Där fanns Wilson Stiteler, den kvalificerade representanten för världens då största missionssällskap, The Wycliffe Bible Translators. De hade då över 2 000 missionärer men sökte ytterligare 6 000.
I Sverige startade då Wycliffe som senare bytte namn till Folk&Språk. Jag googlade på ”Wycliffe” och frågade AI och fick följande information: Wycliffe Global Alliance är ett globalt nätverk av över 100 medlemsorganisationer i mer än 60 länder. De samarbetar med bibelöversättning och språkarbete världen över. De har drygt 6 500 missionärer och är involverade i över 1500 språkprojekt.
I Sverige har vi Folk&Språk och IfB (Institutet för Bibelöversättning). Det senare startade bara något år efter Bjursåskonferensen. Att detta globala fascinerande arbete har gett ett sådant fantastiskt resultat beror i stor utsträckning på de tålmodiga, uthålliga missionsarbetarna. De många som inte gett upp.
På tal om att inte ge upp måste jag berätta ett exempel som är svårt att slå. Efter en sömnlös natt på tåg stod jag inför 950 deltagare på en missionskonferens i Mongoliet. Anordnad av en församling som på 15 år hade vuxit från 14 unga flickor till närmare 1000 personer. Inte nog med det. De hade också utbildat och sänt ut 300 missionärer i olika team till flera länder inklusive Kina och Ryssland.
Vad hade jag då att komma med inför en sådan publik? Det blev ett tufft budskap: ”Guds missionsstrategi – lidande och martyrdöd för Kristi skull”.
Efter sista mötet kom en kvinna fram. Jag kände genast igen henne. Församlingsledningen hade i ett tidigare möte bett för henne och avskilt henne för missionstjänst i ett tufft muslimland.
– Tack för ditt förlösande budskap, sa hon till mig.
– Vad då, frågade jag. Du har ju verkligen överlåtit dig själv åt Herren.
Då berättade hon att hon bara för en kort tid sedan stått ute i bara pyjamasen. Hennes hus (jurta) var övertänt och alla ägodelar brann inne. Även det hon packat för resan till missionslandet. Jag fann inga ord. Men så bröt hon tystnaden.
– Din predikan löste mig. Bitterheten försvann och jag har bestämt mig för att inte ge upp. Jag ska i väg.
Och hon for. I detta strängt muslimska land fick hon sedan se åtskilliga komma till tro på Jesus. Herren kallar oss att be, ge eller gå. Det är svårt att hitta någon ursäkt att säga nej.
WILGOT FRITZON
TIDIGARE MISSIONSFÖRESTÅNDARE VID LJUS I ÖSTER



