I en tillvaro där vi har allt och det mesta går att fixa, kan det vara lätt att tappa fokus och glömma bort att vi är helt och hållet beroende av Gud. Setodji Kodjo, en av de anställda hos ACATBLI, Folk&Språks samarbetsorganisation i centrala Togo, berättar här om ett möte med rövare, men också om ett möte med Jesus:

”Jag, Setodji, tre lärare och min kollega Akpovi är på väg till projektets läs- och skrivklasser i Oke området, 20 km från gränsen till Benin. 

Vi lämnar Atakpamé redan runt 05:30 och tre timmar senare passerar vi en liten bro. Vi stannar och Akpovi kliver ur bilen för att dra undan en trädgren som blockerar vägen. Plötsligt kommer en man med pistol fram under bron. Sekunden efter skjuter någon från annat håll och en kula spräcker vindrutan på passagerarsidan.” 

När skytten börjar ladda om sitt vapen hoppar Akpovi på honom för att hindra honom. Det blir en vild kamp men strax kommer två rövare till. De drar iväg med Akpovi i buskaget för att döda honom. Senare berättar han vad som hände i skogen:

”De slet av mig alla kläder och då visste jag att jag skulle dö. Jag var i skogen, bortsläpad från mina kollegor och plötsligt insåg jag att mitt liv var slut. I dödsångest skrek jag ut namnet Jesus. Det irriterade männen och en av dem högg mig över ryggen medan han härmade mig och skrek själv ljudligt ut namnet Jesus i skymf, gång på gång. Platsen där jag skulle dö uppfylldes av min bödels rop till Jesus. En andra gång ropade jag till Jesus och på samma sätt högg mannen en andra gång med macheten rakt över min rygg samtidigt som han högt ropade ”Jesus! Jesus!” på samma förlöjligande sätt. När männen förbryllade såg att macheten inte åstadkommit någon skada på ryggen började de istället att utdela några våldsamma sparkar, och drog mig sedan tillbaka till bilen.”

Vi är lättade och förvånade när männen kommer tillbaka med Akpovi. De tar alla värdesaker och våra skor. De säger åt oss att gå in i bilen och åka iväg, men samtidigt som vi kliver in i bilen kunde vi se att flera av dem gör sig redo att skjuta mot bilen och oss. Då hör vi plötsligt deras ledare ropa: ”Nej, skjut inte mer! Skjut inte mer!” Han lägger sin hand på bilens motorhuv och säger: ”Någon beskyddar er. Försvinn ur min åsyn!” Vi kunde starta bilen och köra därifrån. ”

Guds ingripande går inte sällan över vårt mänskliga förstånd! Det finns en inneboende kraft i namnet Jesus som du och jag får vila i. 

Mia Viitanen
Projekthandläggare Folk&Språk