Det var under en missionskonferens i Lausanne, nyåret 1980, som Gunborg för första gången blev djupt berörd av världens onådda folk. Ett seminarium om behovet av Guds ord på språk människor faktiskt förstår – och insikten om att även administratörer kunde spela en viktig roll i missionsarbete – satte spår. Bara ett år senare, i januari 1981, satt hon på ett flyg mot Elfenbenskusten.

Ungefär samtidigt, på andra sidan Atlanten, väcktes också Davids hjärta för mission. I hans hemkyrka i North Carolina hade man för första gången bjudit in missionärer, och det blev ett möte som förändrade allt. Davids bakgrund som grafisk illustratör visade sig vara efterfrågad, och efter intensiva franskstudier reste han 1982 ut med organisationen Wycliffe Bible Translators.

Det var i Elfenbenskusten som deras vägar korsades. Det var kanske inte kärlek vid första ögonkastet – men samtal över enkla måltider, promenader längs den atlantiska kusten och intensiva badmintonmatcher byggde långsamt en djup relation. Båda började ana att deras möte inte var en slump, utan en del av en större plan. Sommaren 1984 gifte de sig i Tullbrokyrkan i Falkenberg – och startade livet tillsammans som ett missionärspar.

De började sin tjänst som korttidsarbetare, men det dröjde inte länge förrän det stod klart att detta inte bara var ett uppdrag – det var ett kall. De tillbringade runt 15 år i Elfenbenskusten. Davids första roll var som grafiker och ansvarig för tryckeriet, men senare gjorde han inspelningar av översatta bibeltexter och gick in i en ledarroll. Gunborgs första uppgift var som administrativ assistent men hon fann snabbt sin nisch i personalvård, vilket kom att bli hennes huvudroll genom åren.

Deras två söner, Samuel och Jacob, föddes under dessa år – och livet som småbarnsföräldrar i Västafrika förde med sig både glädje och utmaningar. Efter en period i USA, där de tjänstgjorde vid JAARS-centret i North Carolina, var det dags att återvända till Afrika år 2000 – den här gången till det torra och varma Niger. Gunborg and David fortsatte att fylla tjänster inom personal, PR och kommunikation. På grund av problem med Gunborgs immigrationsstatus i USA var de tvungna att lämna Niger efter fyra år för en ny period av tjänstgöring vid JAARS.

Att få följa människor från olika kulturer, se Bibeln ta form på nya språk, och växa tillsammans i tron – det har varit det största av allt.

Under de senaste femton åren har de tjänat i hela Afrika – ofta på resande fot och ibland på olika håll. Trots att detta var en av de mest krävande perioderna i deras liv, beskriver de den också som den mest givande. Att få se människor ta emot Guds ord på sitt eget språk – och att få se nationella ledare växa in i ansvar – har varit både rörande och inspirerande.

David arbetade även med krishantering – en roll som krävde både mod och vishet, särskilt i ljuset av den ökande oron och terrorismen på kontinenten.

Den 1 juni i år avslutade de sin heltidstjänst med Wycliffe – men de är långt ifrån ”pensionerade”. Efter en tid av vila och återhämtning fortsätter de nu som volontärer några timmar per vecka. David bidrar med sina erfarenheter inom kommunikation, och Gunborg har gått in i en roll som mentor för två kvinnliga ledare i Kamerun.

De ser tillbaka på de 45 åren med stor tacksamhet – inte för att allt varit enkelt, utan för att resan varit värdefull. ”Att få följa människor från olika kulturer, se Bibeln ta form på nya språk, och växa tillsammans i tron – det har varit det största av allt,” säger de.

Gunborg och Davids överlåtna arbete för att nå ut till de onådda folken har varit ovärderligt och vi på Folk&Språk känner enorm tacksamhet för deras stora engagemang genom åren.

Folk&Språk