Visste du att vissa språk har mer gluten än andra? De flesta språk i Centralasien och Kaukasus älskar gluten. För att använda en språklig term så säger man att dessa språk är agglutinerande.

Detta har att göra med hur språkets grammatiska element (till exempel ändelser) förhåller sig till språkets ordstam. Språk som helt saknar ändelser kallas analytiska, och språk som har ändelser kallas syntetiska. De syntetiska kan i sin tur delas in i undergrupper där en av dem kallas agglutinerande.

I ordet agglutinerande ingår ordet gluten, som betyder ’lim’. Proteinet gluten binder samman degen i brödet vi äter. Och på samma sätt är alla ändelser hos agglutinerade språk “fastlimmade” vid grundordet. Detta leder förstås till att ord kan bli väldigt långa.

När det gäller azerbajdzjanska finns det teoretiskt sett ingen gräns för hur långt ett ord kan vara. Ett praktexempel är ordet med 41 bokstäver: elektrikləşdirdiklərimizdənsinizmişcəsinə som betyder ‘som om du vore en av dem vi har elektrifierat’. Ett exempel på ett mer vardagligt uttryck är Görüşmədiklərimiz som betyder ‘De som vi inte har träffat.’

Man bygger alltså en hel mening som ett enda ord. På detta sätt använder man suffixkedjor för att bygga upp betydelse. Ett enda ord kan innehålla information om vem som utför handlingen, när det hände, om talaren såg det själv eller hörde det från någon annan, om det var en engångshändelse eller något återkommande med mera.

Ett typiskt drag för de flesta språk i Centralasien och Kaukasus är att de är agglutinerande. Men det gäller även till exempel finska, ungerska och turkiska.

Catharina Karlhager
Lingvist, projektansvarig Folk&Språk