En av utmaningarna med bibeltolkning är de associationer, eller bibetydelser, som olika ord för med sig. Ord för djur är bra exempel. Tänk efter själv – vad får du för associationer till ord som orm, duva, räv och lejon?

Ibland är sådana bibetydelser helt avgörande för textens innebörd, vilket kan skapa komplikationer när man översätter till språk där motsvarande ord inte har samma bibetydelser. När till exempel Jesus uppmanar lärjungarna att vara ”listiga som ormar” (Matt 10:16) går det givetvis att förstå för en svensktalande. Men det kanske inte känns lika naturligt som när han kallar den sluge Herodes för ”den räven” (Luk 13:32). Räven är ju ett djur som ofta beskrivs som listigt i svenska sagor och sägner.

Jesu ord om Herodes som ”räven” är å andra sidan ganska svårt att förstå om rävar inte förknippas med list i ens eget språk, eftersom texten inte uttryckligen säger att Herodes är listig. I sådana fall kan det vara motiverat att ersätta ”den räven” med en mer bokstavlig omskrivning eller med ett annat djur, såsom en sibetkatt, en spindel eller en hare, beroende på vilka djur som anses listiga i språket i fråga.

Ibland går det att stoppa in djur i översättningen även om de inte finns i grundtexten. Hebreiskans ʾeshæt ḥajil, ordagrant ”krafts kvinna” (Ords 31:10; Rut 3:10), är ett mångfacetterat uttryck som betecknar en driftig, skicklig, hederlig kvinna som inger respekt. Dessutom är det ett sådant där uttryck som förmodligen sades med en antydan av beundran, ungefär som när vi kallar någon ”karlakarl” eller ”krutgumma”. Det är nästan omöjligt att översätta. I språket magend (pseudonym) finns dock ett djurbaserat uttryck som ger alla de rätta associationerna. Där går hon i bibelöversättningen numera under beteckningen ”lejonkvinna”.

Ulf Bergström
Följer konsultspåret i Folk&Språk, doktor i Gamla testamentet, exegetisk rådgivare i lakprojektet i samarbete med IBT, Ryssland