Just nu startas en rad bibelöversättningsprojekt till teckenspråk bland de döva runtom i världen. Men ska det vara nödvändigt? De kan väl läsa? Jodå, i alla fall i västvärlden, men knappast i Azerbajdzjan eller Centralasien där det är brist på dövskolor och de döva ofta skuffas undan i samhället. Och även om de kan läsa är det skrivna språket inte deras ”hjärtespråk”, det de använder i vardagen. Det är på sitt teckenspråk som de samtalar och diskuterar med varandra.

Folk&Språk är involverade i ett flertal bibelöversättningar till teckenspråk på olika håll och om bitarna faller på plats ska även arbetet med en svensk teckenspråksbibel återupptas inom kort.

– Det är som att vi i bibelöversättningsvärlden först på senare år har förstått att de olika teckenspråken är egna språk som saknar bibelöversättningar. Vår internationella organisation Wycliffe har tillsammans med andra organisationer kommit fram till att det finns över 300 aktiva teckenspråk i världen. Endast ett, det amerikanska, har hela Bibeln på teckenspråk, medan 95 procent inte har någon del av Bibeln överhuvudtaget, säger Mats-Jan Söderberg, missionsföreståndare för Folk&Språk.

Förra året arrangerades också en konferens på Cypern för hundratals personer, med inriktning på att stärka arbetet med bibelöversättningar till teckenspråk runtom i världen.

Att kalla de döva för en egen ”folkgrupp” är inte helt fel. De binds samman av ett gemensamt språk och en gemensam kultur. Döva använder sina ögon, ansiktsuttryck och händer för att kommunicera med varandra. Visst kan de både läsa och skriva, men det är inte deras hjärtespråk.

”En promille av den svenska befolkningen är döv sedan födseln eller tidig barndom. Denna statistik utgår från det medicinska begreppet dövhet, vilket inte ska förväxlas med ordet döv som beskriver en identitet. Att vara döv handlar om känslan av tillhörighet i en kulturell och språklig minoritet där teckenspråk är en viktig del av gemenskapen”, skriver Sveriges Dövas Riksförbund på sin hemsida.

– Det finns ungefär 7 000 döva i Sverige och de söker sig i mångt och mycket till varandra. Det är i den gemenskapen de kan slappna av och prata som vi andra, utan att behöva formulera sig i skrift eller tvingas läsa på läppar, berättar Stina Silvetärn som är utbildad teckentolk och har arbetat större delen av livet i dövgemenskapen.

– Jag har nio döva kollegor och häromdagen kunde vi sitta och berätta och skratta åt våra dråpliga bilförarhistorier på fikarasten. Det kan man inte göra om man måste anpassa sig till att läsa på läppar eller skriva. Skriftspråket är inte hjärtespråket.

– Deras språk har ju få talare och det har inte fått någon större dignitet i den hörande världen – för det hörs inte! Därför finns det fortfarande mycket okunskap om de dövas situation och deras språk.

Stina växte upp i Dorotea och musiken var hennes stora intresse, men när hon gick på Brommaskolans musikutbildning fick hon upp ögonen för de döva.

– På bibellinjen fanns det två döva och när jag tittade på hur de talade med varandra blev jag förälskad i teckenspråket. Det blev som en passion eller kallelse från Gud för mig och efter det valde jag att satsa på teckenspråk i stället för musik.

Det är som att vi i bibelöversättningsvärlden först på senare år har förstått att de olika teckenspråken är egna språk som saknar bibelöversättningar.

Den passionen och kallelsen lyser igenom under intervjun. Hon kan entusiastiskt prata hur mycket som helst om det här som ligger henne så varmt om hjärtat. Stina valde så småningom att utbilda sig till teckentolk och lärare, trots att det var helt nytt för henne. De flesta andra som kom in på utbildningen hade döva föräldrar så de hade ett försprång.

Sedan dess har hon jobbat med teckenspråk som lärare på många olika sätt, de senaste åren som egen företagare. Hon brukar också teckenspråkstolka gudstjänsterna i sin egen hemförsamling, Immanuelskyrkan i Örebro. Där har hon också haft kvällskurser för att lära ut teckenspråket.

– Finns det några som bara kan säga hej och några fraser på teckenspråk när en döv kommer till kyrkan känner de sig mycket mer välkomna, förklarar Stina.

Nu ligger hon i startgroparna för att tillsammans med sitt team börja översätta Bibeln till svenskt teckenspråk, under förutsättningen att ekonomin kan lösas och att Svenska Bibelsällskapet fattar ett positivt beslut om att återuppta projektet som legat nere sedan 2008. Det finns två varianter att välja mellan, antingen en människa eller en animerad figur (avatar) som tecknar.

– Det finns en poäng med att avidentifiera översättningen. Tänk om jag har något otalt med den personen som agerar, kan jag då på ett bra sätt ta till mig Gudsordet? Då fungerar en neutral avatar bättre, berättar Stina Silvetärn.

– Vi får se vilken variant som de döva i Sverige vill ha. Tekniken finns så att man kan spela in på vanligt sätt med en människa som tecknar, och sedan kan man omvandla det till en avatar om man vill, fortsätter Stina.

Som vi tidigare har berättat pågår en teckenspråksöversättning i Azerbajdzjan. Där finns det en stor grupp döva, som nu har börjat ett projekt med inspelning av Bibeln i samarbete med Azerbajdzjanska Bibelsällskapet. Det är ett projekt som dövkommuniteten i Baku driver själva, men med stöd av Folk&Språk och Global Partnerships, ett internationellt nätverk för bibelöversättning.

– Nu har det här projektet inspirerat till fler liknande projekt i det vi kallar Emagira, ett område i Eurasien. Där lever närmare 100 000 döva som använder sex olika teckenspråk. Nu har Folk&Språk fått förmånen att betjäna även dessa folkgrupper med bibelöversättning, säger projektledaren Per Johansson.

Lokala team på plats har fått träning och har redan påbörjat arbetet genom att köpa in kameror, inspelningsapparatur, studioutrustning med mera.

– I Emagira-området är kristna en klar minoritet. Genom detta projekt kommer några av de mest onådda folken i världen att bli nådda av evangeliet. En lokal pastor som sträcker sig ut mot de döva i sitt område berättade att han bett i 20 år att dessa döva skulle få Bibelns ord på sitt teckenspråk. Även om behoven är stora så är dessa onådda folkgrupper öppna och mottagliga. Pastorn säger vidare: ”Vi tror att det är Guds kallelse för oss att gå och betjäna dem nu!” fortsätter Per Johansson.

I ett första steg kommer Markusevangeliet och första delen av Första Mosebok att översättas. Folk&Språk gör detta projekt tillsammans med Global Partnerships.

FAKTA:

• Det finns över 300 teckenspråk i världen. Det finns bara en enda översättning av hela Bibeln till teckenspråk. Det är den amerikanska som invigdes för några år sedan. 95 procent av teckenspråken har ingen bibeldel alls.
• Svenska Bibelsällskapet hade ett projekt igång mellan 1998 och 2008 för att översätta Bibeln till svenskt teckenspråk. Markus, Jona och halva Apostlagärningarna, liksom ”Ett år med Bibeln” med ett urval av bibeltexter, gavs ut. Nu är man i startgroparna för att återstarta projektet.
• Folk&Språk och samarbetspartnern Global Partnerships är för närvarande involverade i sex olika översättningar till teckenspråk.

Åke Lager