Ett grammatiskt fenomen som är ovanligt i de språk som vanligen lärs ut i skolan i vår del av världen, men som är vanligt i andra delar av världen, är en skillnad som görs mellan inkluderande och exkluderande i första person plural ”vi”.

Språken som gör denna skillnad har två ord för ”vi” där det ena innesluter den man talar med och det andra utesluter den man talar med. På till exempel malajiska använder man ordet ”kita” (= vi/oss) när man exkluderar lyssnaren.

Ett exempel då detta används i Bibeln är skapelseberättelsen där Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild…” Hade man här i stället använt malajiskans andra ord ”kami” för vi/oss, som inkluderar lyssnaren, skulle det betyda att även vi som läser detta skulle göra människor i skapelsens början. Men det är alltså förbehållet den treenige Guden som berättar detta.

Vi som inte gör denna skillnad i vårt språk löser förståelsen på annat sätt, genom att förtydliga sammanhanget eller genom ögonkontakt med den som är inkluderad. Men det är ju bra om det är tydligt om man är inkluderad eller inte, om man är i en grupp och någon till exempel frågar ”Ska vi gå och fika?”

32 procent av världens språk gör denna skillnad och de talas främst i bortre Asien och Australien, men även en del språk söder om Sahara i Afrika samt i Sydamerika.

Catharina Karlhager
Lingvist, projektansvarig